Om man säger nästan, får man ljuga så mycket man vill
Jag vet inte i vilket skede under uppväxten som man formas och blir den man är.
I mitt fall så skedde det nog redan i början av 70-talet. Ute på landet med djurhållning och till viss del självhushållning, detta gör att man uppskattar naturen på ett annat sätt än många som växer upp idag och enbart har Animal Channel som referens när det gäller natur.
Trots att det mesta var frid och fröjd, så fanns det en del saker som jag gjort mitt bästa att förtränga.
En sak som jag kom att tänka på är att jag var troligen den första i släktet som fick batteridrivna leksaker, däremot fick jag inga batterier.
Min sandlåda var nog den största på orten men asfalt var något nytt och statusgivande så den var asfalterad.
De få träleksakerna som jag hade, ja dom var fastspikade. För om man köpte en hel låda fyrtumsspik så fick man rabatt och man fick inte köpa ny låda förrän den första var tom, därför användes spikar till mycket. Jag hade även en trång mössa á la Stenmark, vilket gjorde att jag inte fick fram vad jag ville första gången jag kom att tänka på något. Min hjärna liksom idisslade tankarna innan dom kom till ytan.
Men nu har jag ändrat på allt detta.
-Alla lådor hemma är fyllda med laddbara batterier och tillhörande laddare, i fall om...
-Ska förhoppningsvis flytta till hus, med rabatter att gräva i.
-Har börjat använda tejp och skruv för att fästa det som ska sitta fast, men det mesta runt mig är ganska löst.
-Jag skiter i mössan, och håret ramlar av och jag talar först och tänker sen.
Allt här ovan är nästan sant, för om man säger nästan så får man ljuga så mycket man vill.
I mitt fall så skedde det nog redan i början av 70-talet. Ute på landet med djurhållning och till viss del självhushållning, detta gör att man uppskattar naturen på ett annat sätt än många som växer upp idag och enbart har Animal Channel som referens när det gäller natur.
Trots att det mesta var frid och fröjd, så fanns det en del saker som jag gjort mitt bästa att förtränga.
En sak som jag kom att tänka på är att jag var troligen den första i släktet som fick batteridrivna leksaker, däremot fick jag inga batterier.
Min sandlåda var nog den största på orten men asfalt var något nytt och statusgivande så den var asfalterad.
De få träleksakerna som jag hade, ja dom var fastspikade. För om man köpte en hel låda fyrtumsspik så fick man rabatt och man fick inte köpa ny låda förrän den första var tom, därför användes spikar till mycket. Jag hade även en trång mössa á la Stenmark, vilket gjorde att jag inte fick fram vad jag ville första gången jag kom att tänka på något. Min hjärna liksom idisslade tankarna innan dom kom till ytan.
Men nu har jag ändrat på allt detta.
-Alla lådor hemma är fyllda med laddbara batterier och tillhörande laddare, i fall om...
-Ska förhoppningsvis flytta till hus, med rabatter att gräva i.
-Har börjat använda tejp och skruv för att fästa det som ska sitta fast, men det mesta runt mig är ganska löst.
-Jag skiter i mössan, och håret ramlar av och jag talar först och tänker sen.
Allt här ovan är nästan sant, för om man säger nästan så får man ljuga så mycket man vill.
Kommentarer
Trackback