Korv på Statoil

Det var en gång för länge sedan… Låter som en saga, är det en bra öppning?

Jo så här var det, jag hade köpt en korv med bröd på Statoil. Som vanligt så var mitt liv i ett fast grepp av något som i dagligt tal kallas stress, så jag hoppade in i min bil och åkte vidare på min färd. Korven åt jag under invand högtidlig procedur, men denna gång var det något som var fel. Jag var tvungen att tugga som f*n. Blev lite orolig, hade inte hört att det skulle vara någon råvarubrist inom korvbranschen. Vad var det som Mamma Scan hade blandat i korven? Satt där bakom ratten och funderade över om jag skulle åka tillbaka för att klaga på Statoil, men jag skull ju ändå dit nästa dag så jag kunde klaga då.

Det var då som jag, en enkel person med en uppväxt under enkla förhållanden, kom att tänka på att jag aldrig smakat pocherad Roslagsgös på smörslungad purjolöksbädd. Jag kände inte den smaken i munnen nu heller, däremot kände jag smaken av cellulosa. Preliminärt något producerat av SCA någonstans längs norrlandskusten. Som den disträa människa man är så hade jag ätit upp 90 % av korvpappret… Inte undra på att käkarna fick ett ofrivilligt träningspass.

Och nu har det hänt igen… Ett muterat överjäst wienerbröd lockade förföriskt på mig i butiken, och svag som man är så blev det mitt. Nu var det bara det att en bagare i all välmening, men helt i onödan hade lagt ett papper under wienerbrödet. Pappret på mitt wienerbröd var lika synligt som en stringtrosa på Cindy Peeters.

Baskat oxå!  

Kommentarer
Postat av: vidde

tack för att jag fått äran att läsa din blogg


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback