Äntligen weak end
Jag tror att första gången som ordet weekend hördes i det svenska språket var på vikingarnas tid och det var något som dom lärt sig under sina plundringståg till England. Nu vet ju alla att det betyder veckoslut, men skriv- och framför allt språkkunnigheten hade ju sina begränsningar på den tiden och det är ju där som det blev lite fel, det associerades med fel saker.
Vikingarna drack som vanligt sin dåligt jästa svagdricka, mjöd, när det blev helg. Dagen därpå, lördag och söndag, var det ju den taskiga magen som gjorde sig påmind. Överallt i buskarna på den engelska bygden stack det upp hornbeprydda huvudbonader. Det var våra förfäder som hukade sig, uträttade sina behov som nu övergått till diarré.
Engelskmän och kvinnor som gick förbi led ju redan på den tiden av fin uppfostran vilket gjorde att dom, trots plundringsräder, önskade dom hukande vikingarna "a nice weekend ",
Det här uttrycket snappade ju vikingarna upp och använde när dom kom hem till norden. Varje gång nån drabbades av diarré så sa man have a nice weekend.
Dom visste inte hur nära sanningen dom var. Det ända som krävs är en särskrivning och ett byte av några vokaler. Det som vikingarna sa var weekend men det som dom menade var weak end. Så till en början så betydde weekend alltså svagt arsle, eller spröd stjärt som det kanske heter nu år 2008.
Ingen idé att skriva om historien bara för det här, men visst tror jag att jag har rätt