Äntligen weak end
Jag tror att första gången som ordet weekend hördes i det svenska språket var på vikingarnas tid och det var något som dom lärt sig under sina plundringståg till England. Nu vet ju alla att det betyder veckoslut, men skriv- och framför allt språkkunnigheten hade ju sina begränsningar på den tiden och det är ju där som det blev lite fel, det associerades med fel saker.
Vikingarna drack som vanligt sin dåligt jästa svagdricka, mjöd, när det blev helg. Dagen därpå, lördag och söndag, var det ju den taskiga magen som gjorde sig påmind. Överallt i buskarna på den engelska bygden stack det upp hornbeprydda huvudbonader. Det var våra förfäder som hukade sig, uträttade sina behov som nu övergått till diarré.
Engelskmän och kvinnor som gick förbi led ju redan på den tiden av fin uppfostran vilket gjorde att dom, trots plundringsräder, önskade dom hukande vikingarna "a nice weekend ",
Det här uttrycket snappade ju vikingarna upp och använde när dom kom hem till norden. Varje gång nån drabbades av diarré så sa man have a nice weekend.
Dom visste inte hur nära sanningen dom var. Det ända som krävs är en särskrivning och ett byte av några vokaler. Det som vikingarna sa var weekend men det som dom menade var weak end. Så till en början så betydde weekend alltså svagt arsle, eller spröd stjärt som det kanske heter nu år 2008.
Ingen idé att skriva om historien bara för det här, men visst tror jag att jag har rätt
Charlotte Kalla och hustomten
Men så tänkte jag lite längre. En tomt där är ju inte av samma värde som på andra ställen i landet.
Så gåvans värde kanske inte ens behöver beskattas och det kändes lite snålt.
Sen som av en händelse så tänkte jag ännu längre och då slog det mig att storleken på tomt där och här, på min gata, skiljer sig nog i storlek så det är nog lika värde i alla fall.
Ett exempel på skillnaden är att när jag klipper gräsmattan så klipper jag både på längden och tvären för att det ska kännas att jag gör nåt (445 kvadrat). Hon kan däremot anlägga en 20 km lång träningsrunda, 10 km österut och sen runda uthusen och 10 km hemåt igen, på sin tomt. Nära till allt "he é alldeles runt hörne"
Nu är jag inte avundsjuk för det, jag är ju inte för sport, skidor eller snö över huvudtaget.
Men vad som kittlar tanken är att det är två veckor längre midnattssol vid norra delen av hennes tomt jämfört med den södra...
Nog svamlat om om detta, Grattis Charlotte.
Ps. Var ligger Tärendö?
Brad Pitt och andra b-skådisar i USA politiken
Varför?
Man slutar aldrig att förundras över det konstiga landet USA.
Man hade en avdankad B-skådis till president, Ronald Reagan, en aktör som hela sitt liv spelat
efter ett manus som han själv inte varit upphov till.
Jag förstår att man som politiskt parti använder en sådan person, som verkar vara född som marionettdocka,
till att lyfta fram frågor som en äkta politiker inte kan för att det skulle riskera hela hans/hennes framtid.
Som skådespelare eller liknande så kan man användas som språkrör för obekväma halvsanningar eller
beräknad vilseledande manipulation av allmänheten. Majoriteten som lyssnar ser bara mannen som uttalar
orden men bryr sig inte om innebörden.
Sedan när den eventuella uppståndelsen lagt sig så kan man falla tillbaka på gamla meriter som om inget hänt.
Reagan har haft två copycats på presidentposten, båda med efternamnet Bush. Dessa är dock inte gamla skådisar utan har en medfödd talang att läsa sufflörens skyltar.
Far och son blev helt enkelt farozon.
Sen kan man ju inte gå förbi en sån som Arnold, världens största buktalardocka, när man listar b-skådisar
i politiken. Om han har sina åsikter till vänster eller höger ska väl vara osagt, men centerpartist är han inte. Sitt eget centerparti har han väl knappast fått kläm på sedan ett för överdrivet stereoid intag fick det att krympa redan hemma i österrike. Vem det är som pratar och har kört upp handen för att styra dockan Arnold
vet jag inte, positionen ter sig dock inte avundsvärd, men money talks, så "buktalare" står nog trots allt på kö.
Så har vi då Brad Pitt, den av de ovannämda som känns minst B när det gäller skådespeleriet sägs nu allt oftare dyka upp på demokraternas möten i New Orleans...
USA har alldeles nyligen passerat 300 miljoner innvånare och på den folkmängden så är jag alldeles säker på att det finns mer lämpade personer att politiskt styra och ställa än skådisar och artister utan uppdrag i Hollywood.
Vad det stora landet i väst behöver är någon som tar tag i problemträsket på hemmaplan och tonar ner profilen som världens samvete. Uppebara problem är ju deras vapenlagar och deras syn på religion samt de pågående debatterna om homosexualtet och abortfrågor.