blanda

Kylan och snön har så äntligen gjort sig påmind. Jag plockade fram mina vinterpjäxor idag och tog en promenad i solen, så långt allt väl. Sen på eftermiddagen hade jag ett ärende in till stan, och av gammal vana så tog jag på mig de skor som fanns närmast dörren.
  Efter avslutat ärende så hörde magen av sig så som den brukar. Mullret som uppstod i magtrakten när jag kom in på Fleminggatan skulle ha fått personer i jordbävningsdrabbade områden att göra korstecknet. Så vad göra? Efter en överläggning med mitt sällskap enades vi om att besöka en kinarestaurang.
Som traditionen påbjuder så inleddes måltiden med en pekingsoppa. När hettan från denna delikata anrättning hade värmt upp en i övrigt frusen kropp så märktes det att mina fötter inte var så frusna...
  Minus tre grader är för lite för att ha pjäxor, fötterna var ju dyblöta. Strax innan varmrätten kom in så tog jag av mig skorna och det som sedan inträffade får ju en Norén pjäs på Dramaten att verka lite b-klass, det är dom ju ändå, men det blev mer uppenbart nu.
 
  På min tallrik fanns en liten elefant, indisk för den hade stora öron, som kravlade runt och hade en väldans jobb med att ta sig runt bambuskotten och vattenkastanjerna. Det är vad jag kallar skådespel.
  Men sen ryckte verkligheten tag i mig och jag på med skorna för att sätta nytt svenskt rekord på sträckan Fridhemsplan - St. Göran's sjukhus, måste ju kolla om jag blivit knäpp. 
Men med skorna på så var min nära elefanten upplevelse över och förbi. Allt tyder på att vissa dofter från pjäxornas innersta gömslen hade påverkat mig på samma sätt som betydligt dyrare hallucinogener.
Så nu sitter jag här och ser fram emot en rolig december. Pjäxorna och jag.