blanda

Kylan och snön har så äntligen gjort sig påmind. Jag plockade fram mina vinterpjäxor idag och tog en promenad i solen, så långt allt väl. Sen på eftermiddagen hade jag ett ärende in till stan, och av gammal vana så tog jag på mig de skor som fanns närmast dörren.
  Efter avslutat ärende så hörde magen av sig så som den brukar. Mullret som uppstod i magtrakten när jag kom in på Fleminggatan skulle ha fått personer i jordbävningsdrabbade områden att göra korstecknet. Så vad göra? Efter en överläggning med mitt sällskap enades vi om att besöka en kinarestaurang.
Som traditionen påbjuder så inleddes måltiden med en pekingsoppa. När hettan från denna delikata anrättning hade värmt upp en i övrigt frusen kropp så märktes det att mina fötter inte var så frusna...
  Minus tre grader är för lite för att ha pjäxor, fötterna var ju dyblöta. Strax innan varmrätten kom in så tog jag av mig skorna och det som sedan inträffade får ju en Norén pjäs på Dramaten att verka lite b-klass, det är dom ju ändå, men det blev mer uppenbart nu.
 
  På min tallrik fanns en liten elefant, indisk för den hade stora öron, som kravlade runt och hade en väldans jobb med att ta sig runt bambuskotten och vattenkastanjerna. Det är vad jag kallar skådespel.
  Men sen ryckte verkligheten tag i mig och jag på med skorna för att sätta nytt svenskt rekord på sträckan Fridhemsplan - St. Göran's sjukhus, måste ju kolla om jag blivit knäpp. 
Men med skorna på så var min nära elefanten upplevelse över och förbi. Allt tyder på att vissa dofter från pjäxornas innersta gömslen hade påverkat mig på samma sätt som betydligt dyrare hallucinogener.
Så nu sitter jag här och ser fram emot en rolig december. Pjäxorna och jag.

När det gäller mobiltelefoner så går det ju framåt i utvecklingen. 2G, 3G, GSM, GPRS och allt vad det heter. För att inte tala om ringsignaler. Det finns mono- och polyfoniska och nu även realtunes, vilket innebär att du kan ha din favoritmusik som ringsignal. Sen är ju de flesta nya mobiler idag utrustade med kameror och minneskort. Vad är då nästa steg? Byta ut ringsignaler mot doftsignaler? Det lättaste sättet att göra det är väl att byta ut det välbeprövade "Memory Stick Duo" mot ett memory stick deo med valfria dofter, bara att trycka på knapparna på sida för att höja dosen (läs volymen). Tänk er, en doft av liljekonvalj när älsklingen ringer.. inte illa. Sen kan man förnimma doften av ett pappersbruk i norrland när DN ringer och vill förnya prenumerationen. Det värsta är väl när chefen ringer och man har en massa folk omkring sig. Beroende på vilket förhållande man har till sin chef så kan det ju tänkas att det både höjs ögonbryn och rynkas näsor när man svarar, och eventuellt så står man där med långnäsa iform av en klänypa. (S)om (O)dör (N)ågot (Y)tlig Ericsson med Memory Stick Deo, ett steg mot mer primitiv kommunikation.

Nu är det äntligen över, Biggest Looser. Alla dessa överviktiga personer som, efter hårt arbete och en ännu hårdare diet, blivit stora förlorare. Här ska det ses som något positivt. Jag har de senaste veckorna själv försökt att gå ner några kilon men det verkar nog som om jag är en big looser på ett annat sätt. Den summa som jag ser i displayen på vågen varje morgon, d v s efter toabesök, hårklippning, nagelklippning samt bortpetande av sådant som kan finnas under naglarna och verka menligt på min matchvikt. Den summan har inte förändrats nämnvärt, och när jag ätit middag då är jag en looser. Att sedan se att den i programmet som tappat flest kilon har gått ner mer än vad jag själv väger... usch, det är riktigt bra gjort.
Frågan som jag då ställer mig är, ska jag äta mer? Om jag gör det då kommer det att märkas bättre den dag jag än en gång bestämmer mig för att gå ner i vikt. Eller ska jag äta som vanligt och börja röra på mig? Hur jag än ser på det så blir jag en förlorare, men om det är bra eller dåligt är ju bara en tolkningsfråga, en ren formalitet. 
Tillvidare saknar vågen batterier, jag vill inte att ett försvarslöst och dött föremål ska bli utsatt för hämdaktioner förorsakade av falukorv , gräddsås och smör som mitt undermedvetna varit tvungen att stoppa i mig. 

Ja se det snöar... Då var det dags igen. Vinterdäcken är på och handskarna och mössa är återfunna i ett glömt skrymsle i garderoben. Halsduken är i det närmaste klar att användas, kanske den borde strykas först eller... Oj måste sätta in innerjackan i ytterjackan för att få tillgång till absolut bästa tänkbara skydd mot nordlig vind. 
Känns nästan som ett dataspel, "LEGENDEN OM KUNG BORE 2005".
I början är det ganska lätt typ som under sommaren och semestern. Lite kläder, inte alltför många måsten, man liksom bara glider med. Sen är det dags för "next level", hösten.
Det blir mörkare ute och man känner sig inte på G på jobbet och runt om sig finns det bara måsten. På något sätt så löser det sig ändå, och helt plötsligt börjar man se små antydningar till att det är en jul i antågande. Dessa antydningar fungerar lite som +energin och de extra liv som finns i spelen. Sen helt plötsligt är det den 19/11-05 och då är det dags för en ny bana igen, vintern.
Då måste man ta till all list och kunskap som man förhoppningsvis samlat på sig under det första banorna, plocka fram alla skydd som man hittat och erövrat under höstens strapatser på H&M och Dressman eller någon annan svår delbana. Det är dags för den stora striden, jag mot snön. Vi för en ojämn kamp jag och kung Bore, de dagar då jag åkallat vädergudarna på rätt sätt och det töar ute så rör jag mig med lätthet men sen är det helt om.
Bore tar komandot och där står jag paralyserad med en skyffel i handen, inte helt olikt en vägarbetare.
Resultatet av detta ställningskrig blir att jag står där med valkar i händerna och istappar från näsan ner till knävecken och känner mig alldeles spyfärdig, vinterkräksjuka?
Sen i mars på bana fyra, våren, släpper allt och jag kan troligen än en gång utropa mig till vinnare. Men glädjen är kortvarig i denna spelvärld, knapp har man hunnit lätta på klädseln oc smaka på segerns sötma innan man blir varse att en ny version är på gång "LEGENDEN OM KUNG BORE 2006".
Hoppas att det inte kommer fler banor, fyra räcker.
Jag skulle däremot gärna lära mig att fuska i detta spel.

En kort fundering...
En bil som går på el, gas eller etanol, lär inte trängas lika mycket som bilar drivna med bensin eller diesel? Jag undrar om denna illusion är skapad av Harry Potter, om så är fallet så är han självskriven som nytt språkrör i miljöpartiet. 

Jag har ofta funderat på hur det kommer sig att det sunda förnuftet alltid förlorar i USA. Jag har ingen aning om varför det ännu existerar, det stora landet i väster. Det borde ju gått i konkurs för länge sen med tanke på alla löjliga domar och lagar som finns där. Tänk på henne som stämde Mc Donalds för att hon spillde varmt kaffe i knät??? Trodde hon att hon per automatik blev serverad kallt kaffe, eller var det första gången hon drack kaffe? Svårt att säga vilket, det kanske var en osynlig skepnad av Ronald McDonald som viftade till hennes kaffe, jag anser i alla fall att det var hennes eget fel men nejdå. Miljonerna bara ramlade in och folk  fortsätter att stämma bolag och medmäniskor för småsaker. 
Nu har jag fått problem med mitt försäkringsbolag, jag får inte ut ersättning för skada på min egendom som orsakats av annan. Det är då som jag inser att det finns en liten amerikan med antydan till små horn i oss alla. Min första tanke när jag fick mitt avslag var vem jag skulle stämma och på hur mycket.
I dessa dagar, en dryg månad före jul, så börjar man ju prata om julstämning hit och om den allt mer kommersialiserade julen och hur mycket vi ska handla för i år osv . Jag håller med i alla dessa tankegångar, för mig handlar det om att få iväg en stämning före jul och hur mycket pengar det handlar om kan man ju bara sia om det är ju först efteråt som man får kvitto på det hela.
Så grattis Sverige, julstämningen kommer att infinna sig jag vet bara ännu inte vem jag ska adressera den till

Suzanne Saperstein??? Vad har hon gjort för att få hälften av det som hennes make tjänat?
Det är en fråga som jag ägnat en halvtimme idag. Men svaret uteblir, efter allt som jag läst så kan jag konstatera att hon har inte jobbat i hans bolag, det finns inga uppgifter om att hon alls jobbat.
Däremot så anställdes den omtalade barnflickan för att ta hand barnen när Suzanne skulle shoppa.
Jag tror att det är så att denna skilsmässa var planerad från Suzannes sida, hon anställer en svensk barnflicka som är något av en kopia av henne själv vid samma ålder. Samtidigt så ger hon barnflickan sina "gamla" avlagda design- och märkeskläder för att om möjligt förstärka kopian. Det talas om att hon "adopterade" barnflickan som deras fjärde barn men det var nog för att hålla henne nära så att barnflickan skulle lära sig hur man för sig i sociteten. Allt detta görs  med den baktanken att det ska spritta till i Armani kostymen hos David så som det gjorde för drygt tjugo år sen. Något som tydligen nu har hänt, skilsmässan är ett faktum. Nu får vi hoppas att det för en gångs skull visas lite rättvisa i USA, det är vi ju inte vana vid men vi lever på hoppet. Och så får man väl hoppas att det väcker en och annan som ska till och gifta sig så att dom ser till att skriva förord.
Hur hennes man David fått ihop så mycket pengar på att kränga bilar vet jag inte och detta ska inte ses som någon helgonförklaring av honom, han har säkert en mängd svarta outforskade fläckar han med. Jag tycker dock inte att en  person vid en skilsmässa ska kunna åberopa så mycket pengar utan att bevisa att man verkligen hjälp till att tjäna in dom, det handlar ju om lika mycket pengar som ett litet land vid ekvatorn kostar. Men, men det är ju inte den som vinner som fäller kommentaren -det är bara ett spel. Så låt henne spela vidare.

Ibland så säger man ju att man gör något på en höft, det är ju det samma som att man inte är så jättenoga att man är inte 100%-ig men man uppskattar att det slutliga resultatet blir bra ändå. Men för ett tag sedan hörde jag en kvinna säga att hon rättat till bikinilinjen på en höft??? Där känns det inte som om det är rätt att man höftar trots att man ändå kanske gör gör det. Jag fick en lite märklig bild på hornhinnan, jag vet inte vilken upplösning det är på bilden men det framgår utan tvekan en märklig kroppsbehåring. Utan att vara överdrivet bevandrad i den kvinnliga anatomin så kan jag påstå att jag ser en snårskog där det borde vara växtstopp.

Så har det hänt igen, man har köpt en tekniskt avancerad pryl. Men bara för att man är kille/man så är det ju otänkbart att man skulle börja med att titta i bruksanvisningen, det är ju lite för enkelt, som att fuska.
Man vet ju att det  är en helt vanlig mäniska som konstruerat prylen så det ska ju inte vara nåt problem för en normalt tekniskt begåvad man i sina bästa år att starta upp och få igång den.
Nu ska det ju sägas att en bruksanvisning ändå fyller en funktion för alla oss som inte läser den, man kan ju alltid torka av händerna. Det har aldrig hänt att jag kommit hem med någon ny teknisk innovation och ställt undan den tills nästa dag, nej så fort som möjligt så ska den öppnas. Känslan som infinner sig är svår att beskriva, lite som om den vara som jag köper passerar sin bäst före tid i samma ögonblick som jag betalar den. Av den orsaken så måste jag omgående montera ihop den. Och det är strax innan som bruksanvisningen kommer så väl till pass, man är så fokuserad på att komma igång att man drabbas av temperatur svallningar, handsvett och i värsta fall dregel. Det sist nämnda är helt beroende av varans pris.
Då hjälper bruksanvisningen till att absorbera allt som denna ofrivilliga prylinkontinens gett upphov till.